Vesper: James Bonds egen martini

I Ian Flemings första Bondroman, Casino Royale från 1953, beställer James Bond en torr martini i en djup champagneskål och förklarar sedan exakt hur den ska göras: tre mått Gordon's gin, ett mått vodka och ett halvt mått Kina Lillet, skakad tills den är iskall och med en stor, tunn citronzest.

Bond säger att han tänker ta patent på drinken så fort han kommer på ett bra namn. Namnet blir Vesper, efter Vesper Lynd, kvinnan han arbetar med i boken.

Drinken var sannolikt inte Flemings egen idé. I sin vän Ivar Bryces exemplar av Casino Royale skrev Fleming en dedikation till Ivar, som blandade den första Vespern och sa det rätta ordet.

Namnet ska komma från ett skämt under en kvällsdrink, när en butler meddelade att vespers var serverade, alltså aftonbönen. Fleming själv skrev 1958 att han tyckte att drinken var odrickbar när han väl smakade den, och den förekommer inte i någon av de senare Bondböckerna. Den kom tillbaka i filmerna Casino Royale 2006 och Quantum of Solace 2008.

Kina Lillet var ett franskt aromatiserat vin med tydlig kininbeska. Det slutade tillverkas 1986, så originalet går inte att göra exakt.

IBA använder Lillet Blanc, som är mjukare och sötare. Den som vill komma närmare den bittra kinintonen använder ofta Cocchi Americano. Båda är vinbaserade och ska stå i kylen efter öppning.

En martini med bara sprit och vin rörs normalt, för att den ska bli klar och sammetslen. Vesper skakas, eftersom Bond ber om det. Den blir då kallare, lite mer utspädd och något grumlig.

Blanda gärna en mindre version än Bonds. Hans mått gav en ovanligt stor drink, ungefär 13 cl sprit. Vårt recept för Vesper är nerskalat till en vanlig drinkstorlek med samma proportioner.